Människan kan inte förstå vad livet som fågel är. Vi kan studera föremålen för fåglarnas blick, men betydelserna kan vi bara föreställa oss.

Den här utställningen handlar om olika sätt med vilka ett fotografi synliggör förhållandet mellan fåglar och människor samt mellan människan och den övriga naturen. Kameran har redan i över 180 år varit det mekaniska hjälpmedlet för människans blick. Med hjälp av kameran har människan skaffat sig kunskap om naturen, den har gjort det möjligt att klassificera arttyper och se världen från ett omfattande fågelperspektiv. Kamerans optik imiterar strukturen hos det mänskliga ögat. Den har gjort en bild av naturen.

Den här utställningen handlar också om det som inte syns. Den accelererande takten med vilken fåglar och andra arter försvinner runt omkring oss är så gott som osynlig. Artdöden har ingen blick. Mångfald består inte enbart av mängden och variationen av arter. Den är framför allt ett nätverk av växelverkan mellan arterna som utvecklats under miljoner år och där varje förändring påverkar helheten och har oanade följder. Människan ingår också som en aktiv del i nätverket.

Samtidigt som antalet vilda fåglar minskar ökar antalet intensivuppfödda och slaktade fåglar. Antalet kameror som är placerade i olika instrument och levande varelser ökar för varje år. Framför oss avtecknar sig en värld där människan strävar efter att behärska livet och döden. Kameran har en motstridig roll i att dels öka och dels avslöja den mänskliga dominansen.

Den här utställningen begrundar frågan om hur kameran kan fungera som ett hjälpmedel för den mänskliga blicken, genom vilket vi kan lära oss att föreställa oss andra arters perspektiv och förstå det som inte syns.

Camille Auer, Marek Jancovic, Hiwa K, Demelza Kooij, Jorma Luhta, Kristo Muurimaa & Juho Kerola, Tuula Närhinen, Anne Roininen, Rorhof, Leena Saarinen, Sarvineva, Francesca Todde och Arbetsgruppen Uhan alla.

Artistintervju

Luonto ei ole hetero – Ajatuksia suokukoista, sukupuolesta ja seksuaalisuudesta

Konstnärens webbplats

Camille Auer undersöker cis^*- och heteronormativitet^** i mainstreamdiskursen om naturen för att utreda om fåglar accepterar de taxonomiska roller som den patriarkala^*** vetenskapen tilldelar dem. Auer använder en metod där hon utnyttjar sina egna spegelceller för att identifiera sig med fåglarna i ett omvänt förmänskligande. Auer arbetar för närvarande med ett videoprojekt om brushanar (Calidris pugnax) med syftet att queera formen och innehållet i naturdokumentärgenren.

Phenomenological birdwatching är en mindmap, eller tankekarta, över den konstnärliga forskning bland fåglar som Camille Auer är sysselsatt med för närvarande. En tankekarta kan i sig själv vara en icke-lineär metod för berättande, och inte enbart ett verktyg för att formulera traditionella lineära texter. Betraktaren kan föreställa sig den essä till vilken den här tankekartan kan förvandlas, och slutresultatet är olika för varje betraktare. Tankekartan kom till spontant efter att Auer under ett halvt år i Åbo hade ägnat sig åt att tänka och betrakta stadsfåglarna.

Auers essä Luonto ei ole hetero – Ajatuksia suokukoista, sukupuolesta ja seksuaalisuudesta [Naturen är inte hetero – Tankar om brushanar, kön och sexualitet] som publicerades i tidskriften Niin & Näin i januari 2021 kan du läsa på festivalens webbplats.

Camille Auer (f. 1984) är en författare, konstnär och uppträdande artist, som intresserar sig för sociala definitioner av självet och den Andra. Hon söker i sitt arbete en punkt där teorin sipprar ut i aktivitet. Auer bor och arbetar i Åbo.

Artistintervju

Animal Technics – On Borders and the Labour of Knowing the World

Avian Technics studerar de ömsesidiga spänningarna mellan människor, fåglar och teknik. Fåglar i all synnerhet har haft en växande betydelse för vår förståelse av jordklotet. Det finns system med vilka man observerar hundratusentals fåglars rörelser på vår planet. De här geografiska lokaliseringsteknikerna skapar enorma mängder information. Jancovic föreslår att vi också kan betrakta den insamlade informationen som berättelser. I den geografiska informationen döljer sig berättelser om levande varelser som navigerar i allt mer oförutsägbara miljöer. Berättelserna handlar om liv och utdöende, men också om ihärdighet.

Avian Technics är ett verk som gjordes för Festivalen för politisk fotografi med temat Fågelns blick, och det baserar sig på Jancovic essä Animal Technics – On Borders and the Labour of Knowing the World. I den avslöjar Jancovic hurdana nya slags uppgifter djuren utför i människans tjänst för att ta fram information. Du kan läsa essän på festivalens webbplats pvf.fi på finska och engelska. Essän beställdes av Fotomuseum Winterthur för utställningen Situations/Posthuman 2018.

Marek Jancovic (f. 1987) är en medieforskare som framför allt intresserar sig för de ömsesidiga interaktionerna och kollisionerna mellan kommunikationstekniken och samhället. De globala systemen för spårning av fåglars rörelser fascinerar honom, för de öppnar de observerade djurens perspektiv på världen och vidgar synen på människans plats i världen. Jancovic hoppas att hans essä ska väcka ett intresse hos utställningspubliken för det arbete som fåglarna gör för oss när de skapar ett nytt förhållande till vad vi ser – till iakttagelser som är en förutsättning för vår fortsatta levnad. Jancovic kommer från Slovakien och arbetar som biträdande professor i
medieforskning vid universitetet Vrije Universiteit Amsterdam.

Artistintervju

Konstnärens webbplats

Hiwa K:s videoverk View from above berättar historien om en flykting som kommit från Irak till Europa, där betydelsen hos kartbilder som tagits från ett fågelperspektiv växer sig större än verkligheten. För att få asyl måste personen i berättelsen med hjälp av flygbilder och en karta lära sig ett nytt förflutet, som bättre motsvarar kraven för flyktingstatus.

Under de senaste decennierna har en mängd flyktingar kommit till Europa från Irak. FN klassificerar den norra delen av Irak, Kurdistan, som ett s.k. säkert område, i motsats till det övriga Irak. En person som ansöker om flyktingstatus måste bevisa att han eller hon kommer från ett osäkert område för att få asyl. Området som definieras som säkert är stort, och definitionen motsvarar inte verkligheten. Därför är många tvungna att ljuga om varifrån de kommer, från ett område som klassificeras som osäkert.

Verket beskriver mångbottnat den avgrund som råder mellan verkligheten och den byråkratiska blicken. Många av dem som kommer som flyktingar till Europa blir enbart sedda på det senare sättet.

Hiwa K (f. 1975) är en konstnär och musiker som kommer från irakiska Kurdistan och idag bor i Tyskland.

Artistintervju

Konstnärens webbplats

Demelza Kooijs videoverk Wolves From Above visar vargar på ett sätt som avviker från den traditionella avbildningen av vilda djur. En drönare med kamera har filmat vargar ur ett fågelperspektiv i en lång tagning. Vargarna kommunicerar med varandra, snusar och slickar på varandra och lyfter nyfikna blickar mot kameran. Människan kan bara gissa sig till betydelsen av vargarnas ömsesidiga kommunikation. Verket ställer betraktaren under vargens blick och skapar ett intimt ögonblick i vilket vargen blir bemött.

Demelza Kooij är intresserad av frågor kring presentationen av djur och subjektivitet. Kooij har undersökt hur presentationssättet påverkar människornas upplevelse av att möta en annan varelse och hur man genom att ändra på sättet kan utmana människornas förhållande till andra arter.

Demelza Kooij (f. 1985) är en nederländsk konstnär, filmmakare och föreläsare som idag bor och arbetar i Edinburgh, Skottland.

Artistintervju

När vi betraktar fåglar i naturen ser vi dem ofta bara som små prickar i landskapet. Våra iakttagelser berättar samtidigt för oss om den livsmiljö där en fågel trivs.

För fåglarna är det naturligt att utnyttja alla slags miljöer. De förekommer särskilt rikligt där land och vatten blandas i liten skala, där det är svårt att klara sig som fyrfoting: myrar, floddeltan, tundra som fläckas av små tjärnar och gölar.

Några arter klarar sig bland människorna, mycket flera skyr och undviker människan tills de är tvungna att anpassa sig. Plötsliga förändringar, såsom skogsavverkning och ännu oftare exploatering av åkrar och andra arealer för maximal vinst, gör slut på fågelsången.

Den artfokuserade avbildningen av fåglar lämnar ofta en viktig del av fågelns liv – dess livsmiljö – utanför bilden. Jorma Luhta är intresserad speciellt av växelverkan mellan fågeln och dess miljö. Samtidigt visar Fågellandskap livsmiljöer vars bevarande är centralt med avseende på fågelskyddet.

Jorma Luhta (f. 1951) är en av Finlands mest betydande naturfotografer. Luhta som har iakttagit fåglar och natur i över 50 år har gjort en imponerande karriär som fotograf och författare.

Artistintervju

I Finland finns det ca 7,4 miljoner häckande lövsångarpar. Lövsångaren är den vanligaste bland våra vilda fåglar. År 2020 dödades 80 miljoner broilrar i våra slakterier. Om en fågel betraktar en människa är det sannolikast fråga om en broiler. Ändå har få av oss sett en levande broiler.

Bilden av en modern broilergård är den renaste framställningen av intensivproduktion av djur. Vi har gjort en produkt av fågeln, som inte längre lever, den är vid liv. Dess levnad och död kontrolleras på biologisk nivå. En broilers genomsnittliga livstid är 35 dagar. Kunskapen om djurens intelligens och välmående har förbigåtts och fåglarnas värde mäts i deras förmåga att generera vinst.

Bilderna på utställningen har tagits på broilergårdar utan ägarnas vetskap. Syftet med bilderna är att ge ett ansikte åt de här osynliga djuren och visa under hurdana omständigheter de föds upp.

Kristo Muurimaa (f. 1975) och Juho Kerola (f. 1982) dokumenterar med sina fotografier människans relation till de övriga djuren – särskilt till dem som lever på människans villkor. Muurimaa och Kerola är djurrättsaktivister och har under en lång tid fotograferat produktionsdjurens situation i Finland.

Artistintervju

Konstnärens webbplats

Tuula Närhinens verkserie Insects among Us betraktar samlevnaden mellan människor och insekter.

I naturen ser man sällan döda insekter. Fåglar, grodor eller fiskar slukar insektskadavren och insekterna ingår snabbt i näringskedjan. I verkseriens installation Nature morte har kontinuiteten stoppats: de döda insekterna ligger balsamerade i sina sarkofager. De pyttesmå sarkofagerna har tillverkats av smyckeskrin, glasögonfodral och förpackningar för märkesvaror.

Utgångspunkten för ljudinstallationen Wing Beats är en uppfinning av insektsforskaren Olavi Sotavalta. År 1952 publicerade Sotavalta en artikel i tidskriften Nature där han visade att insektsarter som nära påminner om varandra kan identifieras bättre med hörselsinnet än utifrån utseendet. Den musikaliska Sotavalta kunde med sitt absoluta gehör noggrant bestämma frekvensen hos surret och placera det på en tonskala för instrumentalmusik. I Närhinens verk har insekternas läten tagits upp i två stereomikrofoner, som borrats in i motsatta sidor i vitrinstudion. Kompositören Tytti Arola har bearbetat insektvingarnas surr och benens trummande till binaural musik.

Tuula Närhinen (f. 1967) är en mångsidig bildkonstnär som arbetar i Finland. Hennes verk anknyter till ekologiska frågor och naturfenomen. I många av Närhinens verk framhävs samarbetet mellan konstnären, naturen och fotoverktygen, som förvandlar fenomenen till synliga bildspår.

Artistintervju

Konstnärens webbplats

Anne Roininens verk finns utställda i Helsingfors under festivalen. Mer information om visningsplatser och tider pvf.fi

”Jag såg en video i ultrarapid av ett fallande träd. Det var hypnotiskt. En enorm kraft och storlek. Det är förunderligt att tänka att trädet växer lika mycket under jorden som ovanför. Man kan alltså föreställa sig att jag bara såg hälften av det fallande trädet när det brakade ner på marken. Jag ville föreviga dess storlek och form och samtidigt stilla mig inför det hela.

Träd fälls nu mer än någonsin. Jag funderade på vilken betydelse ett enskilt anonymt träd har exempelvis i en ekonomiskog eller i vildmarken. Vissa individer nära bebyggelse är politiska, de kan skyddas av stadsdelsaktivister. Andra träd är symboler och minnesplatser. Vi planterade ett äppelträd för min gudson.

Om ett fällt träd lämnas kvar för att förmultna finns där snabbt mer liv än när det stod upprätt. Det erbjuder en livsmiljö för flera arter. Vid ett fällt träd sörjer jag över artdöden. Jag gör en svepning för det.” Anne Roininen

Verket Trädet föll har utförts med en kopieringsteknik som kallas cyanotypi. I den exponeras en duk som sensiterats med järnsalter för UV-ljus. Roininen exponerar ett helt träd utomhus för solens UV-strålar.

Festivalen för politisk fotografi visar Roininens verk Trädet föll, i vilket den förevigade trädindividen stod vid gränsen mellan Mellersta och Norra Österbotten. I samband med festivalen exponeras också en ny trädindivid med cyanotypi. Publiken är välkommen att följa exponeringen och delta. Mer info och närmare tidpunkt meddelas på webbplatsen pvf.fi

Artistintervju

Konstnärens webbplats

The Pigeon Photographer är en verkhelhet som följer utvecklingen av flygbilder i Tyskland i början av 1900-talet via Julius Neubronner och hans duvor. Apotekarsonen Julius Neubronner utvecklade en automatkamera som fästes på en duva som transporterade läkemedel. Kameran som självständigt tog bilder fotograferade markvyer samtidigt som duvan transporterade läkemedel. Neubronner patenterade sin uppfinning 1908 och den gav honom många hedersbetygelser. Uppfinningen spridde sig också snabbt till armén och kom att ingå i övervakningstekniken.

Rorhof-kollektivet har av det fotomaterial som Julius Neubronners duvkameror producerat sammanställt en hisnande vy över världen, sedd ur duvperspektiv. Verket erbjuder publiken fotografier som inte tagits av en människa utan av Neubronners duvor. Som bärare av automatkamera har duvorna blivit egenartade iakttagare av världen. I Neubronners fotografier är kameran inte ett mänskligt privilegium – dess ställning som människocentrerad avbildare av världen har förändrats när en maskin och en fågel väljer ut vad vi kan se och vad vi inte kan se.

Verket The Pigeon Photographer gavs ursprungligen ut i bokform (redigerad av Nicolò Degiorgis och Audrey Solomon).

Rorhof (Italien, Bozen/Bolzano) är ett andelslag som arbetar med publikationer, utställningar, verkstäder, residensverksamhet och kuratering. Andelslaget består av Nicolò Degiorgis, Michele Degiorgis, Allegra Baggio Corradi och Federica Di Giovanni. Rorhof som verkar på en före detta vingård fokuserar på solidaritet och hållbarhet. Under samma tak verkar ett förlag, ett galleri och ett bibliotek.

Artistintervju

Konstnärens webbplats

Verket Etydejä linnuille undersöker språk, härmande och kommunikation mellan arter. Utgångspunkten för verket är tanken på hur man via härmande kan förstå en annan art och leva sig in i den andras position. Kan man via verket förvandlas till något annat för att kunna känna empati för andra varelser?

Saarinen har undersökt fåglarnas språk med hjälp av visualiserande spektrogram^*. Till en början härmade hon fågellätena genom att rita, sedan översatte hon ritningarna som spektrogram tillbaka till ljud och till slut sammanställde hon ett ljudverk uppbyggt av de ritade lätena. Saarinen har också spelat upp de ljud som hon ritat för fåglarna i Centralparken.

Leena Saarinen (f. 1988) är en bildkonstnär i Helsingfors vars konstnärliga arbete är mångbottnat och baserat på forskning. Saarinen är intresserad av översättningar och av vilken information som antingen kan upptäckas eller försvinna i översättningsprocessen. Förhållandena mellan genuint ursprunglig och konstgjord imitation är teman i hennes arbeten.

Artistintervju

Konstnärens webbplats

Francesca Toddes verkserie A Sensitive Education behandlar förhållandet mellan fågel och människa via fågelutbildaren Tristan Plots arbete. Plot tämjer fåglar för teater, dans och filminspelningar och utvecklar en ”fågelterapi”, som bland annat används i behandlingen av fångar och deprimerade personer.

Som barn märkte Tristan Plot att när han stod stilla länge i skogen vande sig småfåglarna småningom vid honom och började visa sig. Samma teknik av långsamt närmande använder han fortfarande i sitt arbete. Utbildningstekniken som Plot utvecklade grundar sig på respekt för naturens rytm och identifiering av fåglarnas känslighet. Fåglarnas sinnesvärld är mer omfattande än människans och den sträcker sig till områden som människan har förlorat under evolutionens gång.

Plot vill inta en plats i fåglarnas omgivning. Han strävar efter att minska stressfaktorerna i omgivningen så att fåglarna bättre kan lita på människan. Utbildarens kroppsställning och blickens intensitet är exempelvis betydelsefulla element i fåglarnas känsliga sinnesvärld. Plot vill i sitt arbete identifiera de minimala och finstämda situationerna av kommunikation.

När Francesca Todde följde Tristan Plots arbete på den franska landsbygden förstod hon att det är viktigt att utveckla sin egen känslighet för att åstadkomma en kommunikation med fåglarna. Verkhelhetens namn syftar också på fotografens egen erfarenhet av sitt förhållande till andra djur.

Francesca Todde (f. 1981) är en fotokonstnär och förläggare som bor i Milano. Hon är intresserad av artförhållandet mellan människa och djur och av möjligheterna till delade erfarenheter.

Artistintervju

Sanni Seppo
Riina Pippuri
Johanna Inomaa
Henrik Rantanen
Timo Ahosalmi
Juha Koponen
Jari Kostet
Hannu Eskonen

I Finland har fågelskådarnas aktivitet, goda artkännedom och noggranna observationer alltid varit av stor betydelse i fågelforskningen. Under hot har utförts av bilder som för detta verk samlats in från fågelskådare. Verket visar upp alla 121 fågelarter som är hotade.

Rödlistan 2019, den nyaste hotbedömningen av Finlands fågelarter, klassificerar fåglarna i livskraftiga (LC), nära hotade (NT), sårbara (VU), starkt hotade (EN), akut hotade (CR) och utdöda i Finland(RE). Enligt bedömningen är bara hälften (49,2 %) av de fåglar som häckar i Finland livskraftiga. Röjningen av våtmarker, förstörelsen av myrar genom utdikning och torvtäkt, intensivskogsbruket och att gamla skogar försvinner samt förändringarna i jordbruksmiljön utgör de största hoten mot mångfalden av fågelarter.

När det blir allt populärare att fotografera fåglar är det också viktigt att beakta etisk fotografering. En ansvarsfull fotograf gör sitt utan att störa fåglarna. Utgångspunkten i sammanställningen av verket Under hot har varit fotografering som respekterar fåglarna. Verket är samtidigt en hyllning till fågelskådarna, vilkas insats inom inventeringen av arter har varit viktig.

Konstnärlig planering:
Sanni Seppo

Koordinering och grafisk utformning: Riina Pippuri

Fotografer:
Timo Ahosalmi, Hannu Eskonen, Anssi Hauvala, Johanna Inomaa, Anne Kaihola, Juha Koponen, Jari Kostet, Timo Mäkinen, Arto Oksanen, Mikko Pyhälä, Henrik Rantanen, Pirkko Roinila, Olli Saksela, Ari Seppä, Jari Seppälä, Tapio Solonen, Jorma Tenovuo, Sven Walter & Staffan Weckman.

Artistintervju

Fågelperspektivet, en vy fotograferad uppifrån, var ett centralt element i den människocentrerade framtidstro som rådde i början av förra århundradet. Tillämpningen av det i fotografier är bekant bland annat i kartapplikationer och i bilder i modern krigföring. Numera är fotografier tagna ur fågelperspektiv också ett sätt att gestalta omfattningen av ekokatastrofen. Det ändrade perspektivet hjälper oss att uppfatta miljöförstörelsens proportioner, som kan vara svåra att förstå sett från mänsklig nivå.

Vårt ekonomiska system har lagt beslag på naturresurserna för att kunna utnyttja dem maximalt, utan att ta hänsyn till de övriga arternas levnadsmöjligheter. Exempelvis gruvdriften, skogsbruket, uppdämningen av floder, torvproduktionen och täkten av vitmossa orsakar stora förändringar i de naturliga livsmiljöerna. Skalan framkommer via flygbilderna.

Foto: Finlands naturskyddsförbund – Suomen Luonnonsuojeluliiton  Pirkanmaan piiri ry